Anna Lorentzson

Jag vaknade i morse med aska i munnen och ett hysteriskt hårdrocks band bultande i mitt huvud. Usch en sådan där dag som man bara vill somna om till. Men vid sidan om mig satt min lilla kissekatt pigg och mycket sugen på något gott. Jag släpade mig upp alltså.

Nej jag har inte svininfluensa jag satt uppe och drack rent för mycket vin och allt annat känns det som.

Lyssnade på gamla raspiga LP skivor från mitten av sjuttio talet. Och drömde mig tillbaks till de dagar när hela livet låg framför mig och det fanns oändliga möjligheter.

I alla fall bestämde jag mig för att trädgårds arbete var ett lämpligt sätt att fördriva dagen. Frisk luft skulle säkert göra saker och ting bättre.

Jag går in i min ateljé för att hämta ett par handskar och när jag skall ta av mig mina örhängen tappar jag så klart en av snurrebussarna, de heter faktiskt så. Den där lilla grejen som sitter på baksidan av örat och håller fast örhänget. Nu består ateljé golvet av ganska så rå betong så små saker som hamnar där brukar vara borta för evigt.

Efter att ha krälat omkring en kvart, ger jag upp. Den är borta.

Jag staplar ut till min lila traktor/klippare och kopplar på mitt lilla släp. Jag är redo att delta i det helande arbetet.

Efter en liten stund börjar traktorn uppföra sig konstigt den klarar inte att ta sig upp för en backe högre än en mullvadshög. Jag försöker hjälpa till och putta på och illamåendet slår som höga vågor över mig.

Ja jag vet, det ofrånkomliga har nu hänt jag måste reparera maskinen ett arbete jag med glatt hjärta har skjutit upp länge. Dags att ringa runt för att hitta någon som har alla delar jag behöver och jag hittar en firma några mil bort men nu är det naturligtvis lunch och jag får vänta.

Äter soppa.

Mannen i affären ser lite lätt nedlåtande och halvt förskrämt på mig när jag försöker skoja till det. “Då är det bara köra hem och skruva nu då.” Jag ser på honom att han inte tror på mig. Jag är faktiskt ganska bra på att laga saker även om jag i och för sig hatar att skruva på grejor.

Det tar två timmar att laga traktorn. Jag mår illa.

Sen är det dags för klippning och allt fungerar bra tills jag är halvvägs igenom. Då kommer regnet. Där sitter jag på min gräsmatta blöt och illamående och undrar om inte min första reaktion i morse var riktig. Jag borde ha stannat i sängen.

Fast nu sitter jag här på terrassen med en kopp kaffe. Traktorn är lagad, Jag hittade snurrebussen så småningom och gräsmattan ser ovanligt bra ut. Och katten har stortvätt av en tass vid sidan om mig.

Hmmm, kanske ett glas vin. Kanske Tomas Ledin “På vingar av stål”. Det blev en bra dag trots allt.