Mitt konstnärskap började på allvar för 35 år sedan då fick jag äntligen gå på konstskola och stångas med liksinnade. Det var utan tvekan de lyckligaste åren i mitt liv. Att få skapa fritt utan samhällets hårda krav på prestation.

Efter konstskolan började jag måla och ställa ut men kraven på att skapa något hållbart fick mig att vilja göra något annat. och helt ärligt det var ingen som gillade mitt måleri. En konstklubb sa till och med rakt ut ”Gör aldrig en sådan här utställning igen”.

Nåja det finns ju alltid vägar att gå så konsten fick stå i bakgrunden ett tag medan jag återhämtade mig och gjorde annat. Men så småningom kommer alltid viljan att skapa tillbaks. Tränger sig på i livet. Jag ängnade mig åt att vara frilans medan jag funderade på mitt konstnärskap.

Det har varit en lång väg att gå.Jag ser tillbaks och framåt.Läser och förbereder mig på nästa fas i livet.

Vägen ligger öppen arbetet fortsätter.