I den lilla hamnen fanns intet. Läckande båtar och urdruckna människor. En stark doft av tång, tjära och nubbe. Hamnen hade undgått semester turismens upprustning och flashiga båtar. Tiden stod stilla här och inte mycket hade hänt de senaste trettio åren. Fiskehudderna lutade sig mot varandra för att klara att stå upprätta i ett allt mer accelererande förfall och den en gång vackra stenlagda kajen var nu ifylld med okänslig betong där bara stenläggningen syntes här och där. En rostig ställning som en gång varit en maskin för att sjösätta båtar tornade rostig och förvriden upp sig över hamnen som ett monument över en en gång aktiv och framgångsrik tid. Det hade uppenbart en gång funnits ett aktivt fiske men nu låg trasiga garn i högar med smutsiga bojar inklämda som död fisk ibland trasslet. Två äldre män sitter på en bänk i tystnad. Deras blickar ser ut över hamnen från ögon som ligger långt in i ansikten som sett mycket vind, vatten och starka drycker. Dom sitter stilla med kroppar som värker. Inte mycket händer när tiden har stannat.