Trött på datorer. Fint väder ute. Dags att gå ut.

Jag och kisan myser oss

När man har tråkigt kan man alltid teckna lite.

skit Tisdags blues och det regnar ute. Övan på eländet. Har helt kört fast och kan inte komma vidare. Sitter bara och tittar på maskinerna.

Hamnar i konflikt med ord. Stavas det övan, ovan, åvan. Tydligen är inte svenskan helt överens här.

Ovan blir o van. Alltså inte van.

Åvan blir å van. Någon som är van vid åar.

Övan valde jag för någon som är van vid öar. Kanske övanför. Allt fungerar men övan var roligast.

Jag vet idag är inte mitt största ögomblick. Vänta ögonblick. Det här ju helt meningslöst. Kan vara båda. Jävla språk.

Håkan Wennmark är faktiskt inte polis. Det verkade som det var omöjligt eftersom jag inte vet ett skit om polisarbete. Han är däremot pensionär. Det vet jag lite om.

Min polis heter Sussan Larsson. Hon är lång och blond. Hon bor med Kalindi. Jag har inte kommit längre.

Håkan har en katt som heter Måns gubben, en dotter och en fd fru som nu är gift med en tråkig domare. Ett barnbarn som heter Margit. Det verkar som personerna nu cirklar runt i mitt liv.

Jag har en hel del personer till men inte egentligen en historia.

Fortsättning följer.

Jag gillar måndagar. Nu skall jag måla färdigt mina fönster och sedan åka och köpa rödbetor för kvällens pytt i panna.

Mitt liv har så många fasetter.

Sen kom solen.
Och himlen syntes i vatten spegeln.
Skönhet finns var som helst man kan finna den.

När jag såg ut genom fönstret såg jag den här rosen med de vackraste regndropparna. Alla dagar är inte soliga. Man måste lära sig att uppskatta dagar med stilla regn eller oväder och försöka se en vacker ros med vattendroppar i stället för att fokusera på kyla och vind.

Ungefär som valresultatet för oss liberaler. 5,5% är ett stilla regn. 36% SD ar i min valkrets är lite storm. Svårigheter att bilda en ny regering är oväder i framtiden.

Min arbetsplats.

Som en gång var min gräsmatta.