Att stå på kanten och inse att det är dags att hoppa.

Ibland läggs flera pusselbitar samman helt slumpmässigt. Jag har länge varit missnöjd med mitt arbete. Jag tycker det är totalt ointressant och ger varken mig eller någon annan någon glädje. De sista dagarna har jag bara gått omkring och funderat på vad som är fel. Och så i går tittade jag på ett program om Sten Broman. Jag hade sett det förut men det har aldrig fastnat riktigt. Men Sten sa något som var viktigt för mig. ”En sann konstnär måste alltid röra sig framåt.” eller något sådant.

Dia bild

När jag gick in i studion i morse bestämde jag mig för att titta igenom en liten smutsig hög diabilder som jag egentligen hade tänkt slänga. När jag gjorde det föll bitarna på plats. Det här är dom mest intressanta bilderna jag sett som jag har gjort på hela året. Jag vet inte när dom är tagna eller var men dom har en kvalité som jag verkligen tycker om.

Jag tror verkligen det är tid att röra sig framåt. Ut över stupet och ta det där hoppet som jag är så rädd för.