Digitalt konstliv

Anna Lorentzson art and design

Konsten i 3 möten

Jag skrev det här någon gång på slutet av 80 talet men jag tycker det håller fortfarande. Så jag tog med den.


Min konst i 3 möten.

I dag består min konst av tre möten eller tre fokuseringspunkter. Precis i brytpunkten av dessa möten uppstår intressant konst. Bilden får ett eget liv och betraktaren kan själv leva med i bilden. För att använda musikens språk kan man säga att bilden blir den vibrerande strängen och betraktaren resonanslådan. Musik uppstår.  

Möte nr 1. Struktur kontra icke struktur. För att betraktaren skall få använda sitt eget sinne är det viktigt att inte förklara allt. En exakt bild av en blomma får inte betraktaren att öppna upp sig och tolka in sitt eget jag i bilden.   Får formerna leva friare kan betraktaren själv ta del av processen. Det ger honom större möjligheter att delta i verkets uppkomst. Det ger en grundval för kommunikation. En bild skapas alltid lika mycket hos konstnären som hos publiken.   Att ge bilden en viss form att visa på en väg mot något och sedan låta betraktaren fylla i bitarna är för mig en viktig del av ett verks skapelse. Hur mycket som skall visas och inte är det första mötet.    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Möte nr 2. Kaos kontra struktur. Vår värld består till stor del av kaos och vi försöker i största möjliga mån skapa någon form av ordning. Att föra in kaos i ett verk finner jag som mycket intressant.   Kaos är något som vi känner igen från våra egna liv. Kaos är också en del av guds språk så universum får ta del av skapelsen av verket. Man kan se hur vi reagerar på kaos när vi besöker byggnader som i hundratals år har varit utsatta för kaos förfall. Vi tycker det är charmigt och intressant.   När kaoset dock ökas blir det ofta mer och mer skrämmande. Att föra in moment av kaos vid verkets skapelse är för mig nödvändigt dels fullständigt slumpmässiga moment men också det kaos som finns i varje människas undermedvetna. Att inte ha total kontroll över varje penseldrag, att låta handen styra sig själv.   Avvägningen mellan kaos och struktur är det andra mötet.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Möte nr 3. Innehållet, det patetiska kontra det livsviktiga. De flesta har sett Gråtande barn. En tavla reproducerad i massupplaga. Överväldigande känslosam, uppskattad av många, ofta ansedd som dåligt måleri. Men för modern är ett gråtande barn något absolut viktigt.   Ett annat motiv är Jesus nedtagelse från korset. Gråtande kvinnor, mycket i sig patetiskt men också livsviktigt. Här finns döden, tron och kärleken i samma tavla. Saker som absolut berör oss. Svårigheten ligger i att träffa den punkt där det viktiga går över i det patetiska. Men båda dessa moment behövs.   Det patetiska för att fånga uppmärksamheten och döden, kärleken, naturen allt det livsviktiga för att fördjupa upplevelsen. Att skildra det patetiska och det livsviktiga är det tredje mötet.

Breadcrumbs