Digitalt konstliv

Anna Lorentzson art and design

Konstliv

Efter konstskolan och måleriet började jag alltmer röra mig mot det digitala och virtuella. Många år där jag skapade i virtuella världar som Second life och Opensim. Internet och många, många web projekt. 

 

Jag började skapa på datorer innan det fanns PC Min första dator var en Lambda, sen kom Commodore 64 och Amiga. Konst projekt med programmering som bakgrund. Bild, ljud och software. Lite video men jag tyckte redan då att video kändes föråldrat.

 

Jag har fortsat att jobba med teknologin som en bas för olika projekt. Ett sökande för att finna den digitala konstens möjligheter.

 

Måleri är egentligen en föråldrad omöjlighet. Att återge något på en slät yta med färg och form. Jag lägger ut en del av mig i en bild skapad av mina händer och ibland med olika verktyg. En bit av mitt undermedvetna. En tid av mitt liv. Ett stycke av min historia.

Duken och färgen transformeras till något annat. Ibland tycker jag om det ibland inte. Det viktiga är väl egentligen att det stör mig, för utan det, stör det knappast någon annan heller.

 

Jag brukar svara på ställd fråga att det är Post industriell expressionism. Jag vill i alla fall att det skall vara det även om jag är osäker på om jag förstår orden. Det låter vackert nästan romantiskt. Jag vill närma mig de orden i mina bilder. Men jag behöver ett mörkare allvarligare jag för att komma dit. Kanske jag har fel. Ord är bara ord. Måleri bara måleri.

 

Att måla är som en omöjlig uppgift innan man kommer igång och sen som en flytande flod tills vattnet stillnar och eftertanken plågar en. Att göra en ny målning. En till, känns alltid oöverstigligt, fram tills man konfronteras med materialet igen. Jag mår alltid illa när jag tänker på det. Jag vill lämna men kommer tillbaks.

 

Arbetet fortsätter

 

Vägen ligger öppen.

 

 

 

Sido

Mycket av det som är dåligt är bra, jag kan inte se runt hörn. Hörn är inte till för allmänheten, alltså bara privat.

Breadcrumbs